Bakgrunden till Palestinakonflikten

GÄSTBLOGG - Alla åsikter är skribentens egna.

Kampen om ett landområde har lett till en av de svåraste konflikter som världen nu brottas med. Ingen lösning har ännu kommit på denna konflikt.

När detta område berörs, där det nu finns en självständig stat, Israel, är det ett känsligt ämne som kan skapa våldsamma diskussioner. Det verkar som om nästan alla skulle ha en åsikt om detta och man frågar: Är det judarna eller araberna som har rätten till detta område? I vår tid bor ungefär hälften av alla judar som finns i världen i sitt forna hemland.

Kan judarna åter göra anspråk på att få bo där de en gång bodde? Är det rimligt? Landområdet har sedan dess legat under babylonier, perser, greker, romare, under bysantinska imperiet, under araber, korsfarare, mamelucker och sedan under det ottomanska väldet.

Detta är en kortfattad blick på de som har förvaltat området, där Israel idag är en stat. Men sedan kung David regerade i Israel (1000 år f. Kr.), har det inte existerat någon självständig nationalstat i det landet. Detta är något som många inte har kännedom om.

Då de ottomanska turkarna besegrades 1917, hamnade landområdet under brittisk förvaltning. Då britterna inte längre ville utöva kontrollen över området, fick en särskild FN-kommission uppdraget att utreda vad som skulle göras.

Denna kommission kom fram till att det måste bildas en judisk stat som skulle omfatta 52 % av landområdet. En arabisk stat skulle omfatta de övriga 48 %. Denna delningsplan godkände FN:s generalförsamling med två tredjedelars majoritet.

Judarna godkände denna uppdelning men araberna förkastade förslaget och därmed sin del av området. Idag har vi alltså bara en stat, den israeliska. Bilden hade alltså kunnat vara annorlunda om araberna accepterat delningsförslaget. Fortfarande står de utan en egen stat på grund av sin vägran att godkänna den delningsplan som FN beslutat. Sådan är bilden idag.

Det är alltså så att de araber, som vi idag kallar för palestinier, har ingen egen stat men de begär att få en sådan. Detta är den stora politiska frågan som varit föremål för oändliga samtal och diskussioner alltifrån den högsta politiska nivån, exempelvis FN, ända ner till köksbordet i många hem.

Det har alltså funnits två folk som bott på samma landområde före staten Israels bildande 1948. Två folk som gör anspråk på samma land. Det är konfliktens kärna. Som vi redan konstaterat kunde bilden varit annorlunda om också palestinierna hade erkänt den delning som gjordes av FN.

Från det judiska perspektivet kan vi notera att en rörelse startade i slutet av 1800-talet och som vi känner som sionismen. Det var en strävan från det judiska hållet att få en egen stat där de kunde bo och känna sig trygga. Det sistnämnda hade då blivit ett stort behov hos dem, då de annorstädes utsattes för ett allt starkare förtryck och förföljelse. Denna var tydlig i exempelvis Mellaneuropa där rasteorier frodades och där judarna tillskrevs de sämsta egenskaperna. I Ryssland utbröt en förföljelse mot judarna 1891. Den ledde till att många judar fördrevs och dog.

Det var olika förföljelser mot det judiska folket som ledde till att ungraren Theodor Herzl satte visionen om ett eget land för judarna på pränt. Han skrev boken Judestaten som utgavs på tyska 1896. Året efter sammankallade han judar till den första sionistiska världskongressen i Basel. Rörelsen som skulle leda fram till dagens Israel hade nu startat.

Theodor Herzl var övertygad om att hans vision skulle bli en verklighet och detta inom en ganska snar framtid. Han skrev i sin dagbok de berömda orden: ”I Basel skapade jag den judiska staten. Om fem år kanske, och helt säkert om femtio, kommer alla att inse det. Om ni vill det, är det inte bara en dröm.”

Det tog inte fem år utan femtio att gå från dröm till verklighet. Detta förverkligades genom omröstningen i FN den 29 november 1947.

Under den tid som gick, från det att Herzl skrev i sin dagbok fram till omröstningen i FN, ägde stora förändringar rum i landet och på den politiska scenen. Man kan säga att både befolkningsmässigt och landskapsmässigt förändrades bilden kraftigt.

Vad beträffar befolkningen så hade landområdet varit glest befolkat. När den brittiska mandatmyndigheten genomförde sin första folkräkning 1922, var den totala befolkningen   757 000. 590 890 var muslimer, 83 700 judar och resten kristna eller av annan härkomst.

När denna folkräkning genomfördes 1922, var det område där Israel ligger idag, ett träsk- och ökenområde som beboddes av en fattig befolkning. Idag finns cirka 8 miljoner invånare och landet är ett grönskande och växtrikt land.

Så har det alltså inte alltid varit. Därför kan det vara viktigt för oss att se landet med ögon som sett landet innan förvandlingen ägt rum. Detta var vad Mark Twain 1867 såg och beskrev i sin bok The Innocents Abroad: ”Ett öde land vars jord är bördig så det förslår, men i vilken bara ogräs växer – tysta sorgliga vidder… Här råder en ödslighet som inte ens fantasin förmår fylla med det som hör till liv och aktivitet. Vi nådde Tabor utan missöden… Vi såg inte en mänsklig varelse under hela färden… Det fanns knappast ett träd eller en buske någonstans. Till och med olivträdet och kaktusen, dessa den värdelösa jordens följeslagare, hade så gott som helt övergivit landet.”

Vi skall också ta del av en beskrivning från 1940. Det är Hugo Valentin som skriver på följande sätt i en skrift utgiven av Utrikespolitiska institutet. Kampen om Palestina är titeln på den och han skriver: 

”Under tolv århundraden, under vilka Palestina, befolkat av huvudsakligen araber, lydde under olika herrar, bredde sig förfallet över landet. Förbrända ödemarker, förpestade träsk, folktomma sand- och stenöknar uppfyllde fordom blomstrande nejder, där cederskogar susat och gyllene skördar gungat för vinden, vingårdar och olivlundar utbrett sin grönska, omgivna av akvedukternas vatten, och välbyggda städer i Västjordanien och än mer i Östjordanien hägnat den andliga odlingen. Endast med möda kunde befolkningen, fastän den utgjorde blott en bråkdel av det antika Palestinas, där framleva sitt fattiga liv. Under dessa århundraden var Palestina, såsom en kunglig engelsk kommission, den s. k. Peelkommissionen, uttryckt det, liksom försvunnet ur historien. Endast ytterst sällan, såsom under korstågstiden, trädde det fram ur de politiska händelsernas slagskugga. I den mänskliga andens historia gjorde det ingen insats.”

Nu är bilden totalt annorlunda. Landet har verkligen stigit ut ur historiens dunkel och är nu ett område som praktiskt taget är på allas läppar. Det är ett landområde som nu är högaktuellt på den politiska dagordningen.

Landet har också på mindre än hundra år genomgått en revolutionerande förändring. Befolkningen har tiodubblats och landet är totalt förvandlat. Hur kunde detta ske på så kort tid? Det finns anledning att ställa frågan. Många står häpna inför denna unika förvandling som detta landområde genomgått.

Något stort och märkligt skedde under det förra århundradet, såväl befolkningsmässigt som landskapsmässigt. Redan årtiondet efter folkräkningen 1922, som vi refererade till, ändrades bilden.

Då, 1933, hade Hitlers och hans antisemitiska regim tagit makten i Tyskland och samtidigt ökade den judiska invandringen till det forna hemlandet. Efter Hitlers agerande och andra världskrigets slut hade, enligt FN:s undersökningskommission UNSCOP, Palestina 1946, 1,86 miljoner invånare, varav 33 % judar, 58 % muslimer och 8 % kristna.

Befolkningen hade ökat med över en miljon människor sedan folkräkningen 1922. Den stora invandringen är huvudanledningen till denna ökning. Att judarna hade börjat strömma in i detta landområde var naturligt efter den otrygghet de utstått under de föregående åren. De hoppades att nu få en lugn tillvaro i Palestina och började därför bosätta sig där. De hade redan under slutet av 1800-talet börjat köpa mark där och markköpen fortsatte sedan under 1900-talet.

De som sålde marken var storgodsägare som faktiskt inte själva bodde i landet. Inte minst familjen Sursock bör nämnas i detta sammanhang. De sålde 1906 mark i Palestina för nästan tre fjärdedelar av en miljon pund till Jewish National Fund. När de gjorde denna försäljning, vräkte försäljarna de arabiska hyresgästerna i byarna för att de judiska bosättarna skulle kunna flytta in. Detta ledde naturligtvis till upprörda känslor hos de som vräktes. Det fanns också lokalt boende araber som sålde mark till judarna för ganska stora summor.

Detta ledde till konflikter även med andra araber. En sådan var muftin Amin Husseini när han 1935 samlade omkring 400 imamer och andra i ledande ställning. De utfärdade en fatwa som skulle stoppa landförsäljning till judar. De som bröt mot denna fatwa skulle betraktas som avfällingar och inte få begravas på muslimska kyrkogårdar.

Befolkningstillväxten i Palestinaområdet bestod inte bara av judar som flyttat till området. Det skedde också en invandring av araber. Detta berodde på att det skapades arbetstillfällen i takt med att landet uppodlades och att också bygg- och industrinäringen blev en verklighet. Genom dessa nya arbetstillfällen ledde det även till att ett ökat antal araber flyttade till området och fick arbete där.

Det perspektivet är viktigt att ha med när man talar om ursprungsbefolkningen. Den invandrade arabiska befolkningen kan alltså inte sägas tillhöra den. Detta sagt med tanke på att det talas om att judarnas invandring skedde på bekostnad av araberna och att de inte hade rätt att bosätta sig i Palestina. Det sägs också att judarna tog marken från araberna, men som vi konstaterat, köpte judar mark av araber.

Plötsligt blev Palestina ett attraktivt land för både judar och araber. Det land som så länge hade varit ett område där det bodde endast några få och där marken till stora delar inte var odlad. Under 1900-talet förändrades bilden. Två folkslag var nu intresserade av samma landområde. Detta är bakgrunden till den konflikt som allt sedan dess råder där.

Israel och dess fiender

Den här texten är första kapitlet från Holger Nilssons bok "Israel och dess fiender" och heter från början "Kampen om ett landområde". Du kan ladda ner den här gratis som pdf-fil.

Boken kan ses som ett inlägg i Mellanösternproblematiken, Israel, arabstaterna och palestinierna. Vi vet att mycket ofta är konflikten här i centrum för nyhetsrapportering. Därför kan det vara bra att få en inblick i den.

Boken är inte till för att försvara Israels handlande, det kan finnas frågor kring det också, men den är ett försök att förstå kampen emot de fiender landet har.

Den som är intresserad av det aktuella skeendet kring Israel och vill skaffa mer insikt kan ha hjälp av denna bok. Låt dig utmanas och fascineras av läsning kring ett av världens stora samtalsämnen!

#Israel #Palestinaa #Palestinakonflikten #Holger Nilsson #Bok

---

2 kommentarer

Lars-goran Marklund - 14/09-23 00:52
Den mest avskydda människorasen
älskar ❤️Gud. Ändens tid började när ("Judestaten") blev upprättad. Det är bara härda ut och Tro på 💖Jesus. Herren kommer snart med skyarna. Är själv en sk "judeättling"! Människan spår, men
❤️Gud rår.
Bra 👍👍👍

---

Ibrahem Salischo - 21/09-23 13:41
Den frågan man bör ställa sig är, har de Jesus? Jesus har all makt.

---

Kommentera

Alla kommentarer modereras. Antal tecken kvar: 340