Jesus Kristus, vårt enda hopp, syndafallet och Guds frälsningsplan

LÄSARMEJL - Alla åsikter är skribentens egna.

Bild: infowars.com.

Det ofattbara skedde; Guds eget offerlamm Jesus Kristus trädde nu fram. Han som Skriften alltsedan Moseböckernas offrande hade pekat fram emot. 

Detta är del 1 i en serie på 3 delar som tar upp om syndafallet, Guds frälsningsplan, rättfärdiggörelsen och del 3 kommer att handla om helgelsen, om efterföljelsen av Jesus. I detta inlägg, del 1, kommer jag att ta upp om syndafallet, och Guds frälsningsplan genom den utlovade Frälsaren, samt om offrandets betydelse i GT, kopplat till Jesu offerdöd.

1 Mos 3 beskriver hur ormen (djävulen) lyckas få Adam och Eva att synda emot Gud. Gud hade i förväg sagt till Adam i 1 Mos 2:17 ”men av trädet med kunskap om gott och ont skall du inte äta, ty den dag du äter av det skall du döden dö.” Vi läser hur Eva lyssnade till ormens bedrägliga lögner ”Ni skall visst inte dö.” Hon gav efter för lockelsen att äta av frukten på det förbjudna trädet, och även Adam gav efter för den lockelsen. Och genom sin synd, sin olydnad emot Gud så dog de, de dog andligen, och nu stod de där nakna, avklädda.

Jag tror att nakenheten främst handlade om avsaknaden av härligheten ifrån Gud. Rom 3:23 ”Alla har syndat och saknar härligheten från Gud,”. I Upp 3:18 läser vi också om nakenhet, och om uppmaningen att köpa vita kläder för att skyla sig med. 1 Mos 3 berättar vidare om hur Adam och Eva, efter syndafallet, hörde Gud vandra i lustgården, och hur de gömde sig för honom. När Gud frågar Adam ”Var är du?” får han till svar ”Jag hörde ljudet av dig i lustgården och blev förskräckt eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” När man läser denna text så ser vi den allvarligaste av syndens konsekvenser. Gemenskapen mellan den Helige Guden och människan bröts. Vilken enorm smärta denna brutna gemenskap måste ha orsakat även för Gud! Han hade ju inte behövt skapa människan om han inte velat, men nu gjorde han det. Han ville ha en nära gemenskap med människan, baserad på hennes eget fria val. Denna nära gemenskap beskriver David i Ps 25:14 ”Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem.” Vi ser alltså hur synden orsakade att döden kom in i världen.

I Rom 5:12 läser vi

” Därför är det så: genom en enda människa kom synden in i världen och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.” Redan i 1 Mos 3, ser vi hur Guds frälsningsplan börjar ta form. Vi läser om hur Gud ger ett löfte om den kommande Frälsaren, om kvinnans avkomma som syftar på Jesus Kristus. ”Han skall krossa ditt huvud”, säger Gud till ormen. I Upp 20 läser vi om Kristi slutgiltiga seger över den gamle ormen, som är densamme som djävulen. Synden var alltså det som åtskilde Gud och människa. Vi ser i Moseböckerna, särskilt i 3 Mos hur Gud väljer att införa offer, bl.a syndoffer och skuldoffer ibland Israels folk för att sona deras synd. Dessa offer skulle peka fram emot Jesus Kristus och hans offerdöd för vår skull. När Johannes sedan i Joh 1 säger när han ser Jesus komma ”Se Guds lamm”, då talar han till ett folk, som var väl förtrogna med begrepp som offerlamm och syndoffer.

Det ofattbara skedde; Guds eget offerlamm Jesus Kristus trädde nu fram. Han som Skriften alltsedan Moseböckernas offrande hade pekat fram emot. Jesaja hade profeterat om denne Frälsare i kapitel 53 ”Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade Herren på honom. Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.”

Både i 3 Mos 16 och i Hebr 9 läser vi om den stora försoningsdagen, den dag när översteprästen en gång per år gick in i det allra heligaste med blod till försoning för både sina egna och för folkets synder. I Hebr 9 läser vi om hur Kristus en gång för alla gått in i det allra heligaste, i himmelen med sitt eget blod och vunnit en evig återlösning. Vi är friköpta från vår syndaskuld genom att Jesus Kristus blev vårt syndoffer! Det berättas om hur Kristus framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud. Vers 22 säger att ”Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” Genom sin offerdöd gick Jesus in i själva himlen för att träda fram inför Guds ansikte för vår skull. Hebr 10:19, 20 ”Bröder, i kraft av Jesu blod kan vi nu frimodigt gå in i det allra heligaste, på den nya och levande väg som han har öppnat för oss genom förlåten, det vill säga sitt kött.” Förlåten i templet, det var det tjocka förhänge som skilde det heliga ifrån det allra heligaste. Så länge förlåten var kvar, så symboliserade den att den omedelbara vägen in i det allra heligaste, in till Gud själv inte var öppen och fri för alla.

När Jesus dog på korset, beskrivs det hur förlåten brast uppifrån och ända ned. Människan kan nu leva i nära gemenskap med Gud igen, tack vare Jesus Kristus, om hon tror på och tar emot honom som sin personlige Frälsare och Herre. Bibeln talar också i Upp 21 om att en dag, så kommer det att bli en ny himmel och en ny jord, en dag när Gud själv ska vara hos människorna och bo hos dem. En total upprättelse från syndens destruktiva konsekvenser, kommer att ske genom Jesus Kristus och hans fullständiga seger. Den dagen kommer han att torka alla tårar från våra ögon. Döden ska inte finnas mer och ingen sorg, ingen gråt och ingen plåga. Vi vet utifrån 1 Kor 15:24, 25 att den dag kommer, när Kristus fullständigt kommer att krossa och göra slut på alla orättfärdiga krafter och makter och välden. Alla fiender kommer att läggas under hans fötter (kom ihåg löftet i 1 Mos 3 om hur ormens huvud skulle krossas av kvinnans avkomma som är Jesus Kristus). Vers 26 i 1 Kor 15 säger ”Som den siste fienden berövas döden all makt.”

#

0 kommentarer

Kommentera